Woolpowered Simon Jaktlund

Konsten att surfa på snö

Efter fem år som fjällguide upptäckte Simon Jaktlund en passion som skulle förändra hans liv. Året var 2005 och snowkite, alltså att åka skidor eller snowboard på snö efter en drake, var något som upptäcktes av några entusiastiska skidåkare som ville maxa tiden till fjälls. För Simon blev snowkite det som gjorde livet till fjälls komplett.

Jobbet som fjällguide innebar intensivt jobb och ledigheterna spenderades med egna äventyr. Det enda som kunde störa ledigheten var när det kom in en kulingvarning som gjorde att den planerade toppturen kanske inte skulle kunna genomföras. När Simon upptäckte snowkiting så blev det kompletteringen som gjorde att Simon älskade att vara ute alla dagar, oavsett väder.

”Det blev den sista pusselbiten som gjorde att jag alltid ville vara på fjället. Soliga och vindstilla dagar lämnade man kiten hemma och gick på topptur. Stormdagarna åkte man runt och lekte med kiten, och de där lite mittemellan där det kanske blåste 3 meter per sekund gled man till andra fjällstationer och hälsade på. Snowkitingen blev en uppgradering gånger tio på det jag redan höll på med.”

Simon utbildade sig till snowkiteinstruktör och började hålla utbildningar. Efter ytterligare fyra år på fjällstationerna bestämde han sig för att göra slag i drömmen om att starta eget med fokus på snowkite. Han flyttade från västra Jämtlands fjällstationer till en av Sveriges blåsigaste städer, Östersund, där han startade företaget Misterkite, ett namn som också blev hans smeknamn i kitekretsar.

Woolpowered Simon Jaktlund

Snowkite som sport eller aktivitet är långt ifrån att nå dess fulla potential enligt Simon. Han vill göra kitingen folklig och han är övertygad om att alla som går på turskidor kan lära sig snowkiting.

”Allt handlar ju om att välja rätt storlek på kiten i förhållande till vindstyrkan. En stor kite i mindre vind kännas lugnare än en liten i storm. I början ska man ta det försiktigt och hellre köra en något större kite i vindar 2-5 m/s tills man har full koll. Och man kan köra mycket lugnare på snö än på vatten med en kite vilket innebär att du egentligen kan stå på ett par turskidor och bara cruisa iväg.”

Förutom att undervisa i snowkite så har Simon även tävlat i sporten. Han har bland annat deltagit i fem VM där han tillsammans med sin lagkamrat vunnit medalj fyra gånger.

”I början handlade tävlingarna bara om feestyle. Alltså hoppa och göra en massa tricks vilket inte är min starkaste sida. Men helt plötsligt så dök den där tävlingen upp som var ”jag”.”

Tävlingen går ut på att under fem dagar köra 30 mil i tvåmannalag i en avlägsen vildmark i Nordnorge. Tävlingsdeltagarna måste under hela tävlingen klara sig själva och tappar man något blir man diskvalificerad. Det gäller att känna sig trygg på fjället och veta dels hur man navigerar men även hur man klarar sig om något skulle hända med en själv eller med ens tävlingspartner. Tält, mat, kläder och annan utrustning de behöver för att klara fem dagar till fjälls ligger under dagen nedpackad i en pulka. Mellan klockan 22 och 06 är det förbjudet att köra kiten eller skida för att ta sig framåt och då är det viktigt att man har vana att sätta upp tält i alla väder och att få i sig ordentligt med mat.

Woolpowered Simon Jaktlund

”21:59:59 är det tvärnit om du står i kiten. Då gäller det att få upp tältet, ta hand om sig själv, reda ut och förbereda utrustningen inför nästa dag och att äta innan det blir några timmars sömn.”

Långa nätter blir det sällan då lagen är startklara vid 06.00 igen efter att packat ner tältet och ätit frukost. Efter några dagar har energinivån ofta minskat och då är det viktigt att man är i lag med någon som man kommer bra överens med. Och det är just det som Simon tror har varit avgörande för Team Swedens framgångar. Fyra av de fem tävlingarna har han tävlat tillsammans med samma partner, Richard Wernersson från Uppsala, och en gång tävlade han tillsammans med Ulrik Larsson Götzmann från Östersund. Första gången Simon och Richard tävlade kom de på en sjätteplats, men efter det har Simon tillsammans med Richard och Ulrik tagit ett guld, två silver och ett brons.

”Vi har haft otroligt god dynamik och vi älskar att det inte går att räkna ut så mycket. Parollen är Shit happens, it´s how you deal with shit that matters. Det händer alltid något som man inte förberett sig för och det viktiga är att man kan hantera det där och då.”

Woolpowered Simon Jaktlund

Det är ingen lätt tävling, av de 43 lag som är med i tävlingen brukar det vara mellan åtta och 15 lag som går i mål. Att baraklara banan anses ofta som en stor merit men det beror inte nödvändigtvis på att banan är för svår. Mycket handlar om att fånga vindarna för att hålla farten så att man hinner runt de 30 milen samt att lagen måste köra tillsammans. Det innebär att det är viktigt att de tävlande är jämlika på att kitea. Simon upplever att det i många lag är en som är bättre på att kitea och att den andra är bättre på fjällkunskap och navigering vilket gör att de som lag inte är lika bra då det handlar om att kunna hantera båda delar ungefär lika bra.

”Vi lyfter och kompletterar varandra väldigt bra och vi hjälps åt. Om jag känner mig stark och min partner trött så tar jag över mer av packningen eller vice versa. Eller på kvällen så delar vi upp så att en sätter sig med navigationen för att planera morgondagen medan den andra fixar maten. Vi har alltid haft en öppen och bra kommunikation. Vi har trots energibrist och skavsår aldrig hamnat i någon riktig konflikt.”

Det är viktigt att känna både sig själv, sin tävlingspartner och utrustningen under en vintertävling. Under dagarna kan solen värma ordentligt och orsaka solfrossa medan nätterna kan blir riktigt kalla och temperaturen kan krypa ner till flera  minusgrader. För Simon innebär det att noga kalkylera vad han har på sig och vad som stoppas ner i packningen.

SNOWKITE BLEV DEN SISTA PUSSELBITEN SOM GJORDE ATT JAG ALLTID VILLE VARA PÅ FJÄLLET.

Trots att temperaturen ibland kan vara 15 minusgrader eller kallare så blir Simon ofta varm och svettig när han kör. Att haull närmast kroppen är a och o för att transportera bort svetten från kroppen och hålla sig varm och torr. Simon använder sig nästan uteslutande av det svalare Woolpower LITE och kompletterar med mellanlager i olika tjocklekar. Utanpå det har han en skaljacka och ett par skalbyxor som står emot vinden bra och där luvan går att dra upp över hjälmen. Simon varvar också mellan att använda en balaclava och en tube för att skydda hals och ansikte mot vinden. Och sist men inte minst så är det viktigt med bra vantar så att Simon enkelt kan trimma och jobba med draken men samtidigt hålla sig varm.

”Jag försöker ha det mesta som jag behöver under en dag tillgängligt på mig. När man väl startat kiten och så är det inte läge att hålla på att fippla med en massa saker. Då vill jag ha allt tillgängligt så att jag når det i fickor medan jag åker.” Efter fem VM med Team Sweden känner Simon att det nu är dags att hitta en utmaning, men han stänger inte dörren för möjligheten att det kan bli en reunion i framtiden.

”Det har varit superkul att få vara med om det här och jag har träffat så många fantastiska människor, men nu är det dags att låsa in de här fem åren och bevara dem i minnet.”

Woolpowered Simon Jaktlund

OM SIMON

Yrke:
Driver Surfbukten i Östersund

Ålder:
39 år

Favorit Woolpowerplagg:
Mittens 400. Jag skulle bli livrädd om jag stack ut på fjället och insåg att jag inte hade mina mittens och skalvantar med mig. Det skulle innebära en risk för att förfrysa mina fingrar. Ibland måste jag ta av vantarna för att pilla med något och då måste jag snabbt få tillbaka handen ner i vanten. Första gången jag kom i kontakt med dem så tänkte jag ”Vad är det här för jäkla vante? Jag kan ju vara ute och kitea i 25-30 minusgrader utan att bli kall!” De ser inte så tjocka ut jämfört med en dunvante, men de är så sjukt bra och klarar viss väta utan att förlora funktion vilket är väldigt viktigt.